Onsdag den 24 juli 2002

Sankt Tomas av Aquinas kommer. Han säger: "Jag har kommit för att fortsätta min lektion om Helig Kärlek—Helig Ödmjukhet. Betraktar en gång till stege vars steg är dygder och vars sidoräcken är kärlek och ödmjukhet. När steget bryts loss från sidoräckan, så blir det inte längre starkt. Det kan likna ett steg, men saknar i verkligheten styrkan av ett äkta steg. Så är det med någon dygd. Dygden är bara lika djup som kärlek och ödmjukhet är djupa i själen. En dygd som inte grundas på kärlek och ödmjukhet ger snart efter, eftersom den är falsk."

"Varje dygd måste stödjas av Helig Kärlek och Helig Ödmjukhet. Annars kommer själen inte att gå framåt på helighetens stege, utan glida och falla. Tänk på dygden tålamod. Själen som inte stöds av kärlek och ödmjukhet blir lätt irriterad. Han börjar tänka 'fattig jag' och hur allt påverkar honom, istället för att tänka på Guds gudomliga vilja i nuet. Det samma gäller ett misslyckande med ihärdighet, mildhet och mer."

"Det är alltid en oförnuftig självkärlek som drar själen bort från kärlek och ödmjukhet. Sälfkarlek är därför motsatsen till hela den andliga sökandet efter helighet och framsteg genom Kammare i De Förenade Hjärtan."