Meddelande från Vår Fru Fredens Drottning till Edson Glauber

Den 7 augusti hade jag en dröm:

Jag drömt om världen efter den stora straffet. Nästan allt hade förstörts och försvunnit. Många människor hade utplånats från jordens ansikte. De som kvarstod på jorden hade inga hem. I Amazonien fanns inga träd i miler runt: ingenting, ingenting, ingenting. Man kunde se horisonten långt bort och allt var som en enorm ensam leröken: bara lera blandad med förruttnat vatten. De människor som överlevde led av hunger, hade inget, suttande eller liggande i leran eftersom det inte fanns någon ren plats att sova på, ingenting de kunde använda för att täcka sig eller lägga på marken. Många var ödslagna med sina huvuden böjda och gråtande, önskade döden.

Då kom orden Vår Fru sade i hennes uppenbarelser i Akita Japan mig i tanken:

Eld kommer att falla från himlen och utrota en stor del av mänskligheten, både goda och onda, utan skona för präster eller trogna. De överlevande, inför sådan katastrof, ska blicka med misunnsamhet på de döda.

Så vaknade jag upp!